VM-Äventyret

Prisutdelning 5-gångs kombination

Här följer en liten redogörelse för hur silverresan såg ut. 

VM var som sagt i Berlin, Tyskland på en av deras travanläggningar. Det är andra gången som VM hålls på denna plats, senast var 2013 och då var Oddis pappa Aegir med och tog en 4e och en 5e plats i passgrenarna. Berlin-VM:en har vad jag har hört från vänner varit en stor succé ur ett publikperspektiv med över 10.000 åskådare och närhet till storstaden med dess smidiga transportmedel.

Vad gäller hästarnas ackumulering var det tyvärr inte den samma succén. Dock hade stallarna och framridningen fått sig ett rejält lyft från de tältstallar på kol-jord och obefintliga framridningen som var fallet 2013. Denna gång var det stallar i stora luftiga byggnader och möjlighet till ridning på ovalbana och stor paddock. Tyvärr tappade organisationen lite i hur man tar sig till och från bana och stallar, eller om man ville använda sig av hagar. Hagarna bestod av den för oss ryttare ökända kol-jorden blandat med diverse spik, söm och glasrester. Så för oss som har hästar som är vana att vara ute och röra sig mycket medförde bristen på utemiljö ett förhållandevis stort problem i 1½ vecka. Så livet bakom kulisserna är tyvärr inte alltid så glamoröst som man kan tro ;).

Vi kom ner på fredag morgon med Oddi, resan gick bra och hästen kändes fin. Det företogs en liten pre-Vetcheck av vår veterinär Isabella på lördagen. Här togs det hand om små skavanker som kan ha uppstått efter resan. På söndag görs den officiella checken av veterinär och domare som Oddi klarade galant.

Träningarna vi i laget hade gick väl okej för våran del. Formen på början av veckan var inte riktigt super och man får helt enkelt träna sig själv på att ha “is i magen” och vänta på att formen nog skall komma. Det blev successivt bättre och dagen innan femgången kändes lovande.

Kvällen innan start var vi ute och åt på härlig restaurant och allting kändes bra och avslappnat. Tyvärr blev jag akut sjuk efter detta, så natten innan start av femgången var nog helt enkelt en av de sämsta jag upplevt :) Som tur var fungerade hästen fint på uppvärmningen och väl inne på banan var det ju endast tal om 4,5 varv som skulle avklaras. Ritten gick så som vi hoppats, nämligen att vi inför finalen skulle vara med och slåss om medaljerna.

Dagen efter var det T2 och Stilpass vilket är våra kombinationsgrenar. Full med medicin och med hjälp från min läkar-pappa, en sjuksköterska som var anknuten till laget och veterinären fick vi mig klar till start och dessa grenarna var godkänt utförda får jag nog säga. Detta innebar att jag och Oddi nu hade 2 vilodagar. Oddi fick pausa hela fredagen, reds på lördagen. Jag åt min första måltid på fredagen och kände mig förhållandevis pigg och fräsch på lördagen :).

På söndagen var det då dags för femgångs A-final. Jag och Oddi låg 2a in i finalen och tankarna var redan där och då på hur man skulle lägga upp finalen, vilket varv det blir, vilka poäng jag måste få, m.m. Jag misstänkte att Jón skulle vara min största konkurrent då jag vet att han brukar vara stark i finaler. De båda islänningarna gjorde väldigt bra uttagningar och jag kände att jag nog skulle kunna ta dem om jag hade min dag. Det är en häftig känsla att rida in på en sådan arena med härligt stöd från publiken. Finalen gick om man lägger ihop det väldigt bra och vi slutade 2a, knappt slagen av Jón Stenlid, som verkligen är en genuin sportsman och en god vän. Även om guldet är det vi verkligen strävar efter känns det såhär en vecka senare fantastiskt med silver i femgång på ett VM!

Kombinationen slutade med silver, slagen av svenska VM-esset Magnus Skulasson som tog sitt 10e guld! Vad framtiden bjuder på återstår att se, men tävlingssäsongen 2019 har verkligen bjudit på sanslösa resultat för våran del!

Slutligen,

Stort tack till mina sponsorer Agria och Eques, till min familj. Det största tacket till publiken som var där och hejade-på, ni gör skillnad! 

//Caspar